Bläckfiskkultur

När det kommer till nya nyttjanden av vår stadskärna finns ingen gräns för vad vi kan göra. Så låt oss gå igång med fantasin och kreativiteten och testa. Gränserna för vad vi kan och inte kan, suddas ut ju mer vi är på en plats. Fantasin, det är den som sätter stopp och då blir stoppet väldigt olika. Hur många affärer har gjorts upp på ett fik eller på torget över en glass? Hur många kramar har inte kramats på mötesplatserna eller på de första trevande daterna i ett avskilt hörn på restaurangen. Puss- eller hångelhörna finns som hjälp på traven hos några restauranger.

Jag gillar verkligen när det spretar och sticker ut, även när det gäller människor. Jag var inne i en butik i veckan. Hon som förestår den butiken är en av de som har benkoll på trender både nationellt och internationellt. Jag väntade på min tur och lyssnade på konversationen mellan henne och en medveten kvinna på 87 år. Vi kan kalla henne Lisa. Lisa berättade att hon var på väg till frisören med ett krav. Jag tänker inte se ut som alla tjejer på TV: långt hår med mittbena, likadana kappor, svart handväska med kedja, vida byxor med vita sneakers eller svarta stövletter. Nej, jag har min egen stil! Den var personlig, men väl uttänkt, kan jag lova. Tänk vad det finns många sköna människor.

Jag som vistas i stadskärnan varje dag, läser en massa om andra och har kontakt med kollegor över landet, ser en trend i att folk stannar kvar i stadskärnan även om aktiviteten skiftar. Stadskärnornas unika dragningskraft ligger i dess öppenhet och tillgänglighet för alla – oavsett ålder, bakgrund, funktionsvariation eller kulturell tillhörighet. Det är kul när verksamheter som drivs av personer från andra kulturer etablerar sig, det spretar ofta en ny doft och utbudet breddas rejält. Utan denna öppenhet riskerar stadskärnan att tappa sin vitalitet. Vi ska uppmuntra aktiviteter, tillfälliga verksamheter och supporta dem som vill göra saker. Det behöver inte vara så kinkigt och noga. Det ska låta, synas, skramla och pocka på uppmärksamhet.

Jag kämpar för att fler musikanter tar chansen och nyttjar det geniala “gatumusikanttillståndet” som Falu kommun har. Blir du sugen att lira själv eller med andra? Eller att ha någon form av dans, konst eller annat kul som du vill utföra på gatan? Hör av dig så hjälper vi dig! Jag ser att vi går, lite för sakta, åt att stadskärnan blir lite bättre på att spegla mångfald och brokigheten och att vi använder den som en plats där hela staden kan mötas. Då måste vi tillåta spretigheten, det udda och unika.

Det kanske kan summeras som en bläckfiskkultur. En som sprider sina tentakler överallt, men som ändå sitter ihop – alltså något som påverkar många områden samtidigt.

Musiktips: “To the City” med Wasted Wizards

Lasse